50 dagar på resande fot
Ikväll tar vi nattbussen ännu längre söderut - destination Nah Trang. Vi beräknas vara framme imorgonbitti vid 6 am vår tid så vi lär höras igen efter det.
Idag har vi varit på resande fot i 50 dagar. Vart tar tiden vägen? Även fast vi har fler dagar kvar än vad vi varit borta känns det som att vi ska åka hem typ imorgon. Tiden flyger verkligen iväg.
Imorse efter frukosten gick vi ut och powerwalkade och sen mördade vi ben och rumpa. Tredje dagen i rad vi tränar- våra kroppar måste få en rejäl chock. Men det känns skönt att röra på sig och speciellt idag när vi ska spendera mer eller mindre 12 timmar på en buss i natt.
Efter träningen åt vi lunch och sen hann vi även med lite shopping. (Eller jag stod för shoppingen hehe). Har förövrigt blivit grym på att pruta. Nästan lite stolt över mig själv om man får säga så :-)
Nu sitter vi och avnjuter varsin iskaffe som blivit vår drog här borta. Men 6 kronor känns löjligt billigt så det gäller att passa på. Kommer förmodligen aldrig vilja köpa kaffe när vi kommer hem. Lär få en chock i alla fall när man inser hur "dyrt" det är.
På tal om något annat och vårt homestay vi bott på här i Hoi an. Det drivs av en familj och dottern i familjen är den som tar mest ansar. Hon serverar frukost, städar rummen, bokar bussbiljetter och ser till att alla gäster stortrivs. Igår frågade jag om jag kunde få mjölk i teet. Det fanns ingen mjölk så jag sa att det var lugnt men då tar hon cykeln, säger att det bara tar två minuter och kort därefter är hon tillbaka med mjölk. Och imorse gav hon det till mig direkt utan att jag behövde säga till. Hon är så himla gullig och vi är otroligt imponerade med tanke på hur ung hon är. Vi vet inte säkert men skulle gissa på 13 14 år. Samtidigt är det hjärtekrossande när man tänker på att det där är hennes liv trots hennes unga ålder. Hon arbetar som en vuxen istället för att gå i skolan och umgås med sina kompisar. Kontrasterna i världen är verkligen stora och det är när man ser det med egna ögon som man verkligen förstår. Vi ska vara otroligt tacksamma över att vi föddes i ett land där vi får vara barn och där utbildning är gratis.
I alla fall, det blir tidig middag idag för bussen går redan halv sex!
Vi hörs mer imorgon när vi är framme.
Kramar
Emelie